Vet du vem jag är?
Vi befinner oss i Ohio State University, i början av 1990-talet, i en enorm skrivsal som rymmer ungefär tusen studenter. Det ska bli tenta i matematik.
Tydligen var just denna matteläraren inte särskilt omtyckt, han var en sån där som gillar att stå mitt framför klassen och skrika ut hur mycket tid som återstår mot slutet av tenta-passen - en riktig charmknutte som ni förstår.
Eftersom han var så upptagen med att ränna runt i salen för att kolla så att inget fusk förekom, lät han studenterna stapla sina färdiga tentor på det enorma podiet längst fram i salen. Detta medförde en hiskelig röra, glöm inte att studenterna var tusen till antalet.
Nå, i alla fall, på just denna tentan fanns det en kille som behövde skriva "Godkänt" för att klara hela kursen. Det enda problemet var att hans mattekunskaper oftast svek honom i stressiga situationer, och detta arsle stående längst fram i salen gapandes ut återstående tid hjälpte inte alls.
Eleven hade bestämt sig för att klara tentan, så han blinkade inte ens när läraren sa "lägg ifrån er pennorna och lägg era papper i högarna längst fram", utan satt kvar och arbetade i sin egen takt.
Fem minuter blev till tio, som blev tjugo, som blev fyrtio... nästan en timme hade förflutit sedan den "officiella" tenta-tiden var slut, när vår vän till slut lade ner sin penna, samlade ihop sina papper och begav sig framåt till katedern för att lämna in. Under hela denna tid hade läraren suttit längst fram, och konstigt nog verkat som om han väntade på att studenten skulle bli färdig.
"Vad tror du att du håller på med?" frågade läraren när studenten stod framför honom redo att lägga ifrån sig papprena på en av de ordentliga högarna. (Läraren hade haft gott om tid att organisera pappersbergen medan han väntade.) Det var uppenbart att han hade sett fram emot att trakassera vår vän.
"Lämnar in min tenta" svarade eleven med självförtroende.
"Jag har lite dåliga nyheter" sa läraren förnöjt, "din tenta är en timme försenad. Du är Underkänd. Med andra ord, vi ses igen nästa termin när du går om denna kursen."
Eleven log slugt och frågade "Vet du vem jag är?"
"Vafalls?" svarade läraren ilsket, klart irriterad över att eleven inte visade någon ledsamhet.
Eleven ställde frågan på ett något annorlunda sätt: "Vet du vad jag heter?"
"NEJ!" morrade läraren.
Eleven tittade läraren rätt i ögonen, och sa långsamt "Precis vad jag trodde", samtidigt som han lyfte på en av papperstravarna på mitten, och stoppade in sin tenta snyggt och prydligt, väl begraven bland alla andra tentorna. Sedan vände han sig om, och promenerade lugnt ut ur aulan.