Stämningen i hönsgården var uppåt värre. Alla hönsen kacklade av förtjusning för det skulle komma en ung, viril tupp och ersätta den gamle, utslitne kraken. Den gamle gick omkring lite smådeppad och filosoferade över livets allmänna jävlighet. Men han var inte slut än, så lätt skulle han inte knuffas åt sidan. Så när bonden öppnade dörren till hönsgården och släppte in den nye tuppen, trängde sig veteranen fram mellan de fnittrande pullorna och satte första delen av sin plan i verket:
- Välkommen, käre kollega. Det skall bli skönt för mig som är lite till åren kommen att få lägga av med de ansträngande plikterna. Det finns många små rara höns här och jag är säker på att du kommer att trivas. Lycka till och ha det så bra!
Och den nye, unge tuppen hade det verkligen bra. Hönsen stod i kö för att låta honom göra dom sin kur och alla vinglade dom på ostadiga ben tillbaka till sina reden skrockande när de provat vad han förmådde. Men efter några dagar tog den gamle sin efterträdare avsides och sa:
- Hönsen retar mig för att jag gav upp min ställning som hönsgårdens herre så lätt. Så bara för syns skull vill jag att du besegrar mig i en kamp. Sen kan du med all rätt betrakta dig som kung här och jag kan dra mig tillbaka i lugn och ro. Är du med på att springa tjugo varv runt hönshuset?
- Kör i vind, sa den unge tuppen. Det ska bli en lätt match.
Men till hans stora förtvivlan kom han på efterkälken redan under första varvet och efter tre varv hade den gamle tuppen dragit ifrån ytterligare. Den unge tuppen bjöd verkligen till, han sprang allt vad han förmådde och svetten lackade från både kam och sporrar, men det hjälpte inte. Den gamle tuppen behöll försprånget. Så small plötsligt ett gevärsskott och den unge tuppen föll stendöd till marken i ett moln av damm.
- Jädrar i snuset, sa bonden till bondmoran, om jag köper någon mer tupp av Lundberg. Det här är den tredje på en månad som är homofil och bara intresserar sig för min gamla tupp..!