Kära Tomten

Du måste bli förvånad att jag skriver till dig så här dagen efter julafton. Det är nämligen så att jag skulle vilja reda ut ett par saker som hänt sedan början på månaden när jag, fylld med förväntan, skrev en önskelista till dig. Jag önskade mig en cykel, ett elektriskt tåg, ett par rollerblades och en brandmansuniform.

Jag förstörde min hjärna genom att studera hela året. Jag var inte bara bäst i klassen utan hade även de bästa betygen av alla elever på hela Huddinges lågstadium. Jag ljuger inte om jag säger att det inte fanns någon som uppförde sig bättre än mig vad det gäller mina föräldrar, min bror, mina vänner och grannar i hela mitt kvarter. Jag gick ärenden och jag hjälpte till och med äldre personer över gatan. Det fanns inget som jag inte skulle ha gjort för mänskligheten.

Hur har du mage att ge mig en jäkla jojo, en dum visselpipa och ett par sockar. Vad sjutton tänkte du på, din fete djävel? Trodde du att du skulle komma undan genom att ge mig sådan här skit. Och som om du inte gjort mig illa nog, så gav du den lille grisen på andra sidan gatan, Tommy Nilsson, så många leksaker att han inte ens kan komma in genom dörren.

Så kom inte och tryck ned ditt feta arsle i min skorsten nästa år. Då lappar jag till dig. Jag kommer att kasta stenar på dina dumma renar och skrämma iväg dem så att du får gå tillbaka till Nordpolen, precis som jag måste göra nu eftersom jag inte fick någon cykel. Dra åt pepparn Tomten. Nästa år ska du få reda på hur illa jag kan bete mig, din fete djävel.

Med vänlig hälsning,
Lille Johan

Bakåt